Antiken definieras som en epok med sitt centrum kring medelhavet och som startade med de Egyptiska civilisationerna runt Nilendeltat och de Mesopotamiska runt floderna Eufrat och Tigris i dagens Irak ca 3000 år f kr och slutade med kristendomens övertagande som statsreligion i Rom eller väst romsfall kring år 500 ek. Antiken kännetecknas av, för sin tid, stora sociala och vetenskapliga framsteg som många anser lagt grunden för dagens västvärlds samhälle.
Delar av den världssyn som fanns under antiken lever kvar än idag. Även om vetenskapen var mer utbredd i antiken än i andra samtida samhällen så var religionen och filosofin ändå de mest påverkande faktorerna i världsbilden. Apollon var en av de mest vördade gudarna och hans präster förespråkade apolloniska världsbilden och dess dygder. Grunden till denna världssyn var;
”Känn dig själv, du är bara en vanlig människa och kan inte styra ditt liv, det formas av tillfälligheternas spel. Övermått av lycka och välgång förekommer aldrig, inse det och foga dig därefter.”
Var alltid måttfull i allt du gör. Den som förhäver sig, och försöker tillskansa sig mer än ödet låtit falla på hans lott, gör sig skyldig till hybris, övermod. Detta är det svåraste brottet av alla. Den övermodige drabbas av nemesis, gudarnas vrede och straff.
Den Apolloniska motsats var den mer lockande Dionysiska världssynen som förespråkades av Dionysos, vinet och njutningens gud. Dess dygder var omåttlighet, tygellöshet och extas. Här uppmanades grekerna att släppa loss följa sina egna drömmar och ha hämningslöst sex, allt detta utan att behöva ta ansvar för sina handlingar eftersom Dionysos själv kunde besitta de som dyrkade honom.
Antikens religion var en typ av Polyteism, vilket innebär att tro på flera gudar. Samlingen av de gudar som finns i en viss polyetisk religion kallas pantheon. De olika gudarna står för olika aspekter, och är inte alls lika allsmäktiga, och allvetande som i många andra religioner, utan har ofta förmänskligats och kan till och med dödas. Eftersom de inte alltid är närvarande överallt så kan de människor som till exempel förolämpat en viss gud, söka skydd hos en annan. På grund av att gudarna ofta har direkt kontakt med människosamhället, i en kroppslig form, och till och med bor på fysiska platser, så som Olympen, och får barn med vanliga dödliga, skapade detta dramatik och berättelser, vilket gav upphov till många dramatiska pjäser. Detta är i kontrast till den ganska tråkiga kristendomen som spelar en relativt liten roll i dagens samhälle.
Religionen under den grekiska och den romerska perioden liknade varandra mycket men romarna ville förbättra religionen och anpassa den till deras egna världsbild och samhälle. Ett exempel på förändringar som infördes var byten av namn på gudarna.
Litteratur
Antiken ägde rum för mer än 2000 år sedan och att urskilja enskilda författare från epoken är näst intill omöjligt, speciellt med tanke på att många av dessa berättelser fördes vidare muntligt med kringresande skådespelare som sannolikt också ändrade historier efter behag.
Språket i texterna liknar inte alls vårt sätt att skriva idag, utan texterna är skrivna på vers, så som de sannolikt framfördes från första början av kringresande skådespelare i Rom och Aten. Eftersom vi idag inte alls pratar och skriver på samma sätt som de gjorde då blir texterna utmanande.
Homeros
Homeros är enligt historien författaren till de både eposen Iliaden och Odyssén. Som vi tidigare nämnt vet ingen om det verkligen var han som skrev de båda verken eller om han ens har funnit. En del påstår att han har funnits, andra inte och vissa påstår att han är flera personer. Men om vi förutsätter att han fanns, var han författaren till ett av världens äldsta verk, som finns bevarade i vår tid.
Det sägs att Iliaden är den äldsta, och utspelas under och kring det trojanska kriget. Odyssén sägs ha uppkommit några år senare, och förtäljer berättelsen om den hyllade krigshjälten och hans hemfärd från kriget.
Sofokles
En annan stor författare under den här tiden var Sofokles som var en grekisk dramatiker och tragediförfattare. Han är en av tre tragedi-författare vars verk har bevarats. Enligt Suda , en grekiskt encyklopedi från 900 f.kr, skrev Sofokles över 120 verk men bara sju av dem har bevarats och finns att läsa idag. I nästan 50 år var Sofokles den mest prisbelönta dramatikern och han tävlade vid ungefär 30 olika tillfällen och vann hela 24 gånger. De mest berömda av Sofokles verk är de om Oidipus och Antigone, vilka ofta går under beteckningen den "thebanska sagocykeln".
De verk som finns kvar idag är: Aias, Antigone, Elektra, Filoktetes, Kung Oidipus, Kvinnorna i Trachis och Oidipus i Kolonos.
Hesiod
Hesiod tros ha levt runt 700 år f kr och ses av många som en annan stor författare från antiken. Man vet inte mycket om Hesiod och den största delen fakta som finns kommer från hans egna texter eftersom han tillskillnad från många andra författare från den här tiden ofta nämner sig själv i sina verk. Hans utan tvekan största verk var "Arbete och dagar" eller "Opera et dies" på latin och Theogonin. Theogonin handlar om den grekiska religionen och mytologin, berättelser om gudar, hur de kom till, deras släktskap med mera.
"Arbete och dagar" var ett mer filosofisk verk om en världssyn som kretsar kring en grundtanke; "Att arbeta är människans universella lott, men den som är villig att arbeta kommer att klarar sig."
Det uppmanar till flitighet och arbetsglädje under påståendet att allt gott kommer av arbete. Det är en sorts predikan om hur man bör leva sitt liv och därmed påverka världen och det väldiga kosmos.
Om bibeln gav svar och livsuppmaningar åt folket i senare tidsåldrar är det möjligt att Hesiods verk "Theogonin" och "Arbete och dagar" tillsammans med Homeros verk "Iliaden" och "Odyssén" utgjorde en motsvarighet för folket i det gamla grekland och tidiga romarriket, då "Iliaden", "Odyssén" och "Theogonin" var episka historier om krig, hjältedåd och gudar medan "Arbete och dagar" behandlade och gav riktlinjer i det mer vardagliga livet. Tillsammans gav de en världssyn som präglade Antiken.
Under grekiska och romerska epokerna fanns en mycket framstående kultur för sin tid. Både statyerna och byggnaderna var magnifika och återspeglade legenderna i skrifter och berättelser. De kanske mest kända byggnaderna är de sju underverken. Även om de inte alla finns kvar idag, finns de kvar I texter och legender.
tisdag 13 oktober 2009
MEDELTIDEN
Under medeltiden var isländska sagor en av de tre stora ”berättarstilarna”. De isländska sagorna och berättelserna handlar om hur världen skapades och om de folkslag som befolkade den, både gudar, jättar, människor och andra mytologiska varelser. De berättades i huvudsakligen muntligt (innan skalderna lärde sig att skriva) från en berättare eller skald till flera andra människor som sedan berättade vidare för sina barn eller någon handelsman de mötte på någon marknad.
Kyrkan stod för ännu en av de tre litteraturstilarna och under medeltiden var dess makt ofattbart stor. Detta berodde bland annat på att kyrkan var en av de absolut största jordägarna och det var bara hos kyrkan man kunde lära sig läsa och skriva. Kyrkan hade obegränsad andlig makt över alla och hade alltid rätt när det gällde religiösa ting. Den förfogade över alla gamla betydelsefylla skrifter och det var också den som bestämde vad som räknades inom kultur och vetenskap. Kyrkans helgonberättelser var den mest spridda litteraturen under medeltiden.
Riddarkulturen hade också en avgörande roll i den europeiska medeltidens historia. De typiska sagorna med stora riddarborgar, drakar, unga jungfrur och tappra riddare kommer från denna tidsepok.
Höviskheten var också en viktig del inom riddarkulturens uppfostran. Den europeiska krigaradeln blev imponerade av det fina uppträdandet som visades vid de arabiska hoven och ville att samma uppträdande skulle visas här i Europa. Därför började de bl.a. lära sig att läsa och skriva, och vett och etikett blev en viktig del i allt uppförande. Kärleksberättelser var mycket vanliga i utbildningssyfte för att lära pojkarna om deras plikter och flickorna om försiktighet. Den mest kända berättelsen är sagan om Tristan och Isolde, som berättades muntligt under medeltiden men blev nedskriven först under 1800-talet.
RENÄSSANSEN
RENÄSSANSEN
Renässansen är ett begrepp som betyder pånyttfödelse. Den epoken som kommer efter medeltiden fick inte namnet först efter1800-talet, men redan på det tidiga 1400-talet så börjar den pånyttfödelse som Europa fick se efter de mörka tiderna. Efter flera århundraden med kyrkligt styre så börjar de kristna och muslimska världar öppna sig för varandra, och ett nytt intresse för den tiden innan den mörka medeltiden väcks, antikens Grekland. Deras avancerade vetenskap och distinkta kultur med litteratur och teater fångade fleras intressen, och man började se tiden efter Roms storvälde som en barbarisk och omänsklig epok. Med dessa nya tankar skapas humanismen, vilket blir det första steget in till renässansen, och den kulturella samt vetenskapliga världens pånyttfödelse.
VETENSKAP
Renässansen står för mycket mer än båtutflykter och bankaffärer. Den viktigaste förändringen var på den vetenskapliga, religiösa och kulturella sidan. Viktiga förutsättningar för kunskapsboomen var åtkomsten av papper, tryckpressar och andra kinesiska/arabiska uppfinningar.
Man översatte grekiska vetenskapliga skrifter till latin då det blev lättare att förstå och jobba mer internationellt.
Newtons lagar om ljus, rörelse och gravitation. Jorden fick sin nuvarande, runda form och förepassades från solsystemets mitt till en plats i periferin. Alla dessa ändringar var grunden till vår moderna vetenskap.
Det var under renässansen forskarna kom på matematiska begrepp som trigonometri med sinus och tangenstabeller. Och Columbus använde sig av den nya astronomin och med hjälp av nya upptäcktsresanden så ”uppfann” man nya djur och växter som man aldrig sätt tidigare i Europa. Samt att Leonardo Da Vinci levde under renässansen och som var en stor forskare, han forskade fram olika delar av mekanismens lagar som man fortfarande använder. Man kom också på tekniken på att fysikalisk väga blod och urinens vikt.
Fransmannen P de Maricourt uppfann magnetpolerna och skrev boken ”Om magneten” som var ett tidigt och viktigt exempel på empirisk och naturvetenskaplig forskning.
GEOGRAFI OCH EKONOMI
Under renässansen ökar intresset för omvärlden kraftigt. Med periodens tekniska framsteg som bl. a. kompassen blir det mycket enklare att resa mellan världsdelarna. Givetvis är Columbus upptäckt av Amerika en milstolpe som har stor påverkan på de nästkommande århundradena. När världen koloniseras får handeln ett helt nytt begrepp. Köpmän reser både åt väst och öst, sökandes efter dyrbarheter att föra med hem. Köpte man en billig vara i ett helt främmande land, kunde man säkert sälja den dyrt hemma och vice versa. Det var ett vågspel med oändliga faror och svårigheter och många misslyckades. Skepp gick under i stormar, karavaner blev överfallna och varje resa kunde ta åratal. De som däremot lyckades tjänade en enorm förmögenhet, vilket var något helt nytt. Det hade alltid funnits rika människor, men dessa hade nästan uteslutande varit adelsmän. Dessa köpmän var av borgarklass, människor som slitit för det de ägde. Dessa nyrika valde ofta att investera, vilket gjorde att teknologin och kulturen utvecklas med en extremt hög hastighet. Dessa förändringar kan förklara den industriella expansion som senare sker under 1800-talet för det var knappast några grevar som byggde fabriker. En annan viktig faktor till att utvecklingen framskrider så fort under renässansen är den rivalitet som fanns mellan Europas länder och även de små furstendömena. Någon sådan rivalitet hade knappast varit möjlig under medeltiden därför att ett lands ekonomiska tillväxt då berodde på hur bra skörden var, vilka epidemier som gick samt hur mycket landet krigade. Alltså faktorer som mest berodde på landet själv (även krig beror ofta på det egna landet). Under renässansen var handeln (med framför allt asiatiska länder som Kina och Japan) och koloniseringen (läs: plundrandet av Karibien och andra avlägsna och mystiska plaster) var så inkomstbringandet att de länder som kunde kontrollera den fick ett enormt ekonomiskt övertag. Och har man det bra ekonomiskt kommer allt gå framåt, kulturen, vetenskapen och krigsföringen.
KULTUR OCH LITTERATUR
Man skulle kunna säga att renässansen är en guldålder för det kulturella. Med stora namn som Leonardo Da Vinci inom konst och vetenskap, William Shakespeare inom teatern och Miguel de Cervantes inom författarkonsten var renässansen en stor litterär epok. Tack vare det att Gutenberg lanserar boktryckarkonsten kunde plötsligt information spridas till allt fler människor, snabbare än någonsin. Detta ledde på sikt att allmänbildningen ökade med hjälp av läskunnigheten. I Litteraturen framställs oftast den starka individen som går sin egen väg och det är hela människan som lyfts fram både det goda och onda. Man höjer också makthavarna till skyarna vilket inte är konstigt då det inte funnits någon direkt kulturell sysselsättning utan deras finansiering. Borgarklassen i städerna fick en bättre ekonomi och kulturbehovet ökade. Så plötsligt fanns det också en publik utanför adeln. Gillena bidrog till teateruppsättningar samt att skapare som exempelvis författare kunde leva på sina verk.
Renässansen är ett begrepp som betyder pånyttfödelse. Den epoken som kommer efter medeltiden fick inte namnet först efter1800-talet, men redan på det tidiga 1400-talet så börjar den pånyttfödelse som Europa fick se efter de mörka tiderna. Efter flera århundraden med kyrkligt styre så börjar de kristna och muslimska världar öppna sig för varandra, och ett nytt intresse för den tiden innan den mörka medeltiden väcks, antikens Grekland. Deras avancerade vetenskap och distinkta kultur med litteratur och teater fångade fleras intressen, och man började se tiden efter Roms storvälde som en barbarisk och omänsklig epok. Med dessa nya tankar skapas humanismen, vilket blir det första steget in till renässansen, och den kulturella samt vetenskapliga världens pånyttfödelse.
VETENSKAP
Renässansen står för mycket mer än båtutflykter och bankaffärer. Den viktigaste förändringen var på den vetenskapliga, religiösa och kulturella sidan. Viktiga förutsättningar för kunskapsboomen var åtkomsten av papper, tryckpressar och andra kinesiska/arabiska uppfinningar.
Man översatte grekiska vetenskapliga skrifter till latin då det blev lättare att förstå och jobba mer internationellt.
Newtons lagar om ljus, rörelse och gravitation. Jorden fick sin nuvarande, runda form och förepassades från solsystemets mitt till en plats i periferin. Alla dessa ändringar var grunden till vår moderna vetenskap.
Det var under renässansen forskarna kom på matematiska begrepp som trigonometri med sinus och tangenstabeller. Och Columbus använde sig av den nya astronomin och med hjälp av nya upptäcktsresanden så ”uppfann” man nya djur och växter som man aldrig sätt tidigare i Europa. Samt att Leonardo Da Vinci levde under renässansen och som var en stor forskare, han forskade fram olika delar av mekanismens lagar som man fortfarande använder. Man kom också på tekniken på att fysikalisk väga blod och urinens vikt.
Fransmannen P de Maricourt uppfann magnetpolerna och skrev boken ”Om magneten” som var ett tidigt och viktigt exempel på empirisk och naturvetenskaplig forskning.
GEOGRAFI OCH EKONOMI
Under renässansen ökar intresset för omvärlden kraftigt. Med periodens tekniska framsteg som bl. a. kompassen blir det mycket enklare att resa mellan världsdelarna. Givetvis är Columbus upptäckt av Amerika en milstolpe som har stor påverkan på de nästkommande århundradena. När världen koloniseras får handeln ett helt nytt begrepp. Köpmän reser både åt väst och öst, sökandes efter dyrbarheter att föra med hem. Köpte man en billig vara i ett helt främmande land, kunde man säkert sälja den dyrt hemma och vice versa. Det var ett vågspel med oändliga faror och svårigheter och många misslyckades. Skepp gick under i stormar, karavaner blev överfallna och varje resa kunde ta åratal. De som däremot lyckades tjänade en enorm förmögenhet, vilket var något helt nytt. Det hade alltid funnits rika människor, men dessa hade nästan uteslutande varit adelsmän. Dessa köpmän var av borgarklass, människor som slitit för det de ägde. Dessa nyrika valde ofta att investera, vilket gjorde att teknologin och kulturen utvecklas med en extremt hög hastighet. Dessa förändringar kan förklara den industriella expansion som senare sker under 1800-talet för det var knappast några grevar som byggde fabriker. En annan viktig faktor till att utvecklingen framskrider så fort under renässansen är den rivalitet som fanns mellan Europas länder och även de små furstendömena. Någon sådan rivalitet hade knappast varit möjlig under medeltiden därför att ett lands ekonomiska tillväxt då berodde på hur bra skörden var, vilka epidemier som gick samt hur mycket landet krigade. Alltså faktorer som mest berodde på landet själv (även krig beror ofta på det egna landet). Under renässansen var handeln (med framför allt asiatiska länder som Kina och Japan) och koloniseringen (läs: plundrandet av Karibien och andra avlägsna och mystiska plaster) var så inkomstbringandet att de länder som kunde kontrollera den fick ett enormt ekonomiskt övertag. Och har man det bra ekonomiskt kommer allt gå framåt, kulturen, vetenskapen och krigsföringen.
KULTUR OCH LITTERATUR
Man skulle kunna säga att renässansen är en guldålder för det kulturella. Med stora namn som Leonardo Da Vinci inom konst och vetenskap, William Shakespeare inom teatern och Miguel de Cervantes inom författarkonsten var renässansen en stor litterär epok. Tack vare det att Gutenberg lanserar boktryckarkonsten kunde plötsligt information spridas till allt fler människor, snabbare än någonsin. Detta ledde på sikt att allmänbildningen ökade med hjälp av läskunnigheten. I Litteraturen framställs oftast den starka individen som går sin egen väg och det är hela människan som lyfts fram både det goda och onda. Man höjer också makthavarna till skyarna vilket inte är konstigt då det inte funnits någon direkt kulturell sysselsättning utan deras finansiering. Borgarklassen i städerna fick en bättre ekonomi och kulturbehovet ökade. Så plötsligt fanns det också en publik utanför adeln. Gillena bidrog till teateruppsättningar samt att skapare som exempelvis författare kunde leva på sina verk.
RELIGION
Människans syn på kyrkan vart allt svagare efter skapelseberättelsen hade ifrågasatts och man började få en mer friare människosyn och en mer friare moral. Tanken om ett mänskligt paradis var helt utlämnat och man kände sig mer ”obetydlig”, då man tidigare hade haft en mer c
entral plats i skapelsen. Människan upphöjer helt enkelt sitt förnuft till gud. Kyrkor och kloster plundras och reformationen stärks och resulterar i att de folkliga språken förstärks när de översätts från latin till det lokala yttrandet. England och Sverige bryter sig fria från den katolska kyrkan och lämnar därmed den europeiska kulturtraditionen.
Arbete av:
Lukas Bjarre
Lucas Ageby
Kerim Erzurum
Peder Widborg
Thomas Linde
MB08b
Människans syn på kyrkan vart allt svagare efter skapelseberättelsen hade ifrågasatts och man började få en mer friare människosyn och en mer friare moral. Tanken om ett mänskligt paradis var helt utlämnat och man kände sig mer ”obetydlig”, då man tidigare hade haft en mer c
entral plats i skapelsen. Människan upphöjer helt enkelt sitt förnuft till gud. Kyrkor och kloster plundras och reformationen stärks och resulterar i att de folkliga språken förstärks när de översätts från latin till det lokala yttrandet. England och Sverige bryter sig fria från den katolska kyrkan och lämnar därmed den europeiska kulturtraditionen.Arbete av:
Lukas Bjarre
Lucas Ageby
Kerim Erzurum
Peder Widborg
Thomas Linde
MB08b
UPPLYSNINGEN
Upplysningen var en kulturhistorisk epok i Europa under 1700-talet, framförallt i Frankrike och England. Under upplysningen var det viktigaste ”budskapet” att man skulle tänka självständigt och att kyrkan inte längre var källan till kunskap, det var människans förnuft som skulle lysa upp världen, det var även då ”de vanliga dödliga” lärde sig läsa. Vetenskapsmän, filosofer och författare var de som ledde och stod i spetsen för upplysningen. Upplysningsmännen var i regel politiskt radikala och förespråkade tryckfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet och ifrågasatte styrelseskicket.
Vetenskapen, litteraturen och även politiken var viktiga under upplysningen, eftersom det var från dem som man lärde sig att tänka själv. En av de mest framstående vetenskapsmännen under upplysningen var Isaac Newton (höger), som är känd bland annat för att ha upptäckt gravitationen. Han kom med nya förklaringar på fenomen som ingen annan innan hade förklarat, det gjorde att behovet av kyrkans förklaringar minskade. På så sätt tappade kyrkan makt.
Stormningen av Bastiljen, målad av Jean-Pierre Louis Laurent Houel
Franska Revolutionen
Upplysningen ledde tillslut fram till den franska revolutionen, det berodde på upplysningens värderingar om att folk skulle börja tänka mer självständigt och att det skulle vara mer jämställt. Den franska revolutionen inleddes med bildandet av den första nationalförsamlingen (juni 1789) och stormningen av Bastiljen (14 juli, 1789). Revolutionen hade förberetts under en lång tid före 1789 av upplysningen och dess filosofer med deras tankar om folkstyre och människans förnuft.
Enligt den franska kungen var han tillsatt av gud och nu när folket började tänka själva gick de mer och mer ifrån religionen och därför var kungens självklara ställning inte längre självkar.
Enligt den franska kungen var han tillsatt av gud och nu när folket började tänka själva gick de mer och mer ifrån religionen och därför var kungens självklara ställning inte längre självkar.
Litteraturen
Litteraturen under Upplysningen dominerades av idéer av de olika författarna som handlade om att resa och upptäcka världen. Många menade att folket skulle bli mer självständigt och kunna ha fria idéer utan att påverkas av kyrkan eller adeln. Texter och noveller upptäcktes även vara ett effektivt sätt att förmedla sig till folket, eftersom läskunnigheten ökade, mest 
bland kvinnor, men även bland män. Tidigare så hade endast överklassen tillgång till att läsa poesi och filosofiska texter, men under upplysningen så kunde även fattiga läsa romaner som handlade om det nya mycket relevanta temat; framgång och upplysning genom resor och äventyr.
bland kvinnor, men även bland män. Tidigare så hade endast överklassen tillgång till att läsa poesi och filosofiska texter, men under upplysningen så kunde även fattiga läsa romaner som handlade om det nya mycket relevanta temat; framgång och upplysning genom resor och äventyr. Voltaire, en av de mest kända upplysningsförfattarna
ROMANTIKEN
Litteraturen
Romantiken handlade mycket om känslor och att man skulle lita på sina känslor. Känslorna gick före förnuftet. Romantiken växte fram som en motsvarighet till upplysningen. Upplysningen stod för kunskap och vetenskap medan romantiken var klara motsatsen. Känslor, tankar och drömmar var viktiga. Man tyckte om att drömma sig bort. Under romantiken såg man också mycket tillbaka till äldre dagar och dyrkade medeltiden med dess riddare och ädla handlingar. Naturen var också ett mycket viktigt inslag under epoken, naturen beskrevs storslagen, höga spetsiga berg, rasande hav och solnedgångar över skogar var vanliga inslag i romantiska naturbeskrivningar. Man tyckte om att skriva om plaster, hur fantastiska de var. Detta kan ses överdrivet på många sätt, vilket var. Man beskrev saker mer överdrivet än vad det var. Genrer som dominerade var romantiska berättelser och skräckhistorier. Man tyckte om att skriva om det om det man inte kände till och skapa sig en bild om hur det skulle ha varit ifall det fanns. Frankenstein är bevis på det, ett omänskligt monster som beskrivs som groteskt. Det man beskrev blev ofta väldigt dramatiskt, så dramatiskhistorier var också dominerade genrer. Författarna beskrev platser, människor etc väldigt tydligt. Allt för att läsarna skulle få sig en bild om hur allt såg ut. De ville göra berättelserna så levande som möjligt så läsarna skulle få känslor medan man läste. En annan sak som också utmärkte romantiken är att de kvinnliga författarna ökade. Dominerade idéer
Huvudidéerna som var under romantiken var känsla och själ. Individen fick mer utrymme och man skulle använda sin fantasi för att fatta beslut. Känslan var i centrum istället för att forska så ägnade man sig åt ämnen som var relevanta för att uttrycka känslor: Konst, litteratur, musik och filosofi. Men gick emot den förnuftiga och mekaniska världsbild som var under upplysningen. Under Romantiken var idealet att man skulle komma tillbaka till det enkla och vackra. Folket längtade tillbaka till Antiken då livet ansågs lättare. Att se bortom materiella ting och se sig själv i naturen var optimalt. Naturen var en spegel av folksjälen och endast genom den kunde man uppnå det gudomliga. Vilket var det alla strävade efter. Kanske var det därför konstnärer och filosofer ansågs som genin. De tänkte bortom dem väsentliga vardagsbekymmer och förstod djupet i det enkla. Teorier som att vår värld bara var en blek avbild av den gudomliga växte fram. Allt var inte vackert under romantiken. Skräckgenren var stor. Tankar om att människan har en ”nattsida” som de förvandlas till under natten och som rymmer hemska hemligheter fanns. Att denna sida skulle göra något som fick fruktansvärda konsekvenser när människan vaknade var stor. Författare under romantiken
Edgar Allan Poe (1809-1849) är känd för att vara skräckens och mystikens författare. Han ägnade sig mest åt att skriva noveller och poesi, men han skrev även längre verk. Några av hans verk är ”Perversitetens djävul”, ”Röda dödens mask” och ”Eureka”. Poe föddes och levde i USA under den senare romantiken. Han anses ha bidragit till sciencefictiongenren. Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) var en schweizisk-fransk författare som levde under den tidiga romantiken. Han fick stor betydelse inom pedagogik, politik och litteratur. Han har skrivit böcker som ”Émile”, ”Om samhällsföredraget”, ”Bekännelser” och ”Den ensamme vandrarens drömmerier. Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) var en tysk diktare, författare, poet och filosof som levde under mitten av romantiken. Han hade stor betydelse under tidsepoken och skrev verk som ”Den unge Werthers lidande”, ”Egmont”, ”Faust” och ”Diktning och verklighet”. ”Den unge Werthers lidande” handlar om en man som heter Werther som blir förälskad i Lotte. Men hans förälskelse har redan en make som heter Albert. När Werther inser att han inte kan få Lotte ifrån Albert så blir han djupt deprimerad och klär upp sig i sin typiska klädsel gula byxor, gul väst och blå rock och tar livet av sig. När denna bok gavs ut led det till en rad av massjälvmord av just den typen som beskrivs i boken. Samhället under romantiken
Under slutet av 1700-talet gjorde sig Romantiken till en gällande epok och fortsatte fram till mitten av 1800-talet då Realismen tog över. Världsläget under på den här tiden var ganska spänt och det var flertalet reformer, reaktioner och revolutioner. Missnöjet med tillvaron växte i takt med att befolkningens och industriernas ökning och detta ledde till att en ny världsbild växte fram. Frankrike, England och Tyskland var de länder som Romantiken fick störst fäste i. I och med att riktiga nationer började bildas istället för småstater växte en vilja om att känna samhörighet bland de i ens egen nation fram. Nationalismen var född. Den ekonomiska situationen var relativt svår, krigen och revolutionerna slet hårt på länderna både ekonomiskt och politiskt. I och med industriella revolutionen växte medelklassen fram, bland dem advokater, läkare och journalister. I Sverige låg romantikens kulturella centrum i Uppsala, universitetsstaden. Det var unga studenter, exempelvis Auroraförbundet som drev på romantikens idéer och värderingar. Uppsala var för sin tid en relativt stor stad, där bodde ca 5000 invånare. Romantiken hade även fäste i Lund, Sveriges andra universitetsstad med ca 3000 invånare. Stora delar av befolkningen bodde på landsbygden, om vilka romantikerna visste lite. Därför blev romantiska författare inskränkta i sin egen lilla tillvaro.
REALISMEN OCH NATURALISMEN
Realismen, som senare utvecklades till naturalismen, varade från 1830 - 1890. Realismen växte fram i stora delar av Europas industriområden, främst i Storbritannien och Frankrike. Under industrialismen flyttade människor från landsbyggden in till stora städer för att få jobb inom just dessa nya industrier. I och med detta lärde sig folk läsa och skriva och medelklassen blev betydligt mycket större. Klasskillnader blev också tydligare. Men industrialismen kom med dåliga arbetsförhållanden och det var det författarna ville upplysa alla om. Realismen började.
Under realismen handlade allt i stort sätt om att få fram sanningen. Författare ville visa samhället som det verkligen var och alla undvek att hamna i sagornas värld där allting var perfekt. Dock fick man inte skriva helt fritt om t.ex. sex och politiska åsikter. Bara halva sanningen kom fram.
Naturalismen växte fram ur realismen, och skillnaden mellan dom två är att naturalismen är mer fri och man fick skriva lite mer vad man ville skriva om. En bra liknelse är:
Om realismen hade beskrivit soptunnan så hade naturalismen lyft på locket och dissekerat innehållet.
Man skulle kunna förklara det som att naturalismen tog upp alla småsaker och reflekterade över varenda en. Under realismen fick kyrkan mindre makt och tankegångarna blev friare. Allmänheten började också granska och kritisera samhället mer, och det var nu som tankarna om ett mer jämnställt samhälle drog igång. Författare skrev som tankarna hos en vetenskapsman, dvs. de har en teori om verkligheten, har några karaktärer med olika egenskaper, som de sen placerar i en social miljö för att se hur de utvecklas. Inga känslor syntes utan man skrev som verkligheten förhöll sig.
Litteraturen under denna epok innehöll mycket symboler. Man förklarade folk som antingen oerhört goda eller verkligt onda. Detta fann vi motsägelsefullt eftersom vi anser att ingen är bara god eller bara ond. Det finns alltid flera sidor av en människa, fast vi kanske bara får se en. Hur kan det här då vara realistiskt om det inte är verklighetstroget?
Författarna under denna epok skilldrar verkligheten så som de själva upplevt den. Individer skilldrades så som de var, inte så som de ville vara. Men iochmed att författare förklarade verklighet och karaktärer så som de själva upplevt, blev det en väldigt ensidig bedömning.
Sist kan vi visa ett franskt slagord, konsten för konstens egen skull, alltså det viktiga är ett få fram konsten, hur man skriver, och inte innehållet. Alltså, det viktiga är hur man skriver, och inte vad man skriver om.
_____________________________________________
Nu tänkte vi visa några olika författare från denna tidsepok.
Charlotte Brontë var en engelsk författarinna. Hon var, tillsammans med sina småsystrar, en av realismens störta kvinnliga författare. Charlotte har skrivit bl.a. Jane Eyre.
Fjodor Dostojevskij var en rysk författare. Han skrev den världsberömda Brott och straff.
Émlie Zola var en fransk författare. Han skrev den berömda Thérèse Raquin.
August Strindberg. Han var den mest framstående svenske författaren under denna tidsera. Han skrev bl.a. Röda rummet.
Gustave Flaubert. En fransk författare som skrev Madame Bovary.
Charles Dickens.
H.C. Andersen.
Honore de Balzac.
_______________________________________________
MODERNISMEN
Ser ni vad det föreställer? En ryttare på en galoppe
rande häst. Tavlan heter ”Elasticitet” och är målad av Umberto Boccioni. Han försökte fånga rörelsen och snabbheten i bilden. Men det är svårt att till en början överhuvudtaget se att det är en häst, han avbildade inte hästen som den såg ut i verkligheten utan som han tyckte att den såg ut. Och det är i stora drag vad modernismen handlar om att visa saker ur olika perspektiv. Nittitalisterna
Nittitalisterna är författare som skrev i början på 1890-talet. Även om de inte är modernister så är de nyskapande. De flesta känner till stora svenska namn så som, Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding.
Gustaf Fröding
Gustaf Fröding var en av Sveriges mest folkkära poeter. Han var verksam från slutet av 1800‑talet till början av 1900‑talet. Det speciella med Fröding var hans sätt att skriva så att gemene man kunde förstå och känna igen sig, detta gjorde att litteraturen blev öppen för alla och inte bara överklassen. Hans dikter och texter kännetecknades av att de alltid innehöll samma humor och medkänsla. Frödings dikter skildrar ofta den Värmländska landsbygden, och något som var ovanligt med Fröding var att han även skrev på sin värmländska dialekt. Han använder talspråk när han skriver som gör det lätt att hänga med och ger rytm till dikterna. Det hör man i detta utdrag ur dikten ”Det var dans bort i vägen”:
Nittitalisterna är författare som skrev i början på 1890-talet. Även om de inte är modernister så är de nyskapande. De flesta känner till stora svenska namn så som, Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding.
Gustaf Fröding
Gustaf Fröding var en av Sveriges mest folkkära poeter. Han var verksam från slutet av 1800‑talet till början av 1900‑talet. Det speciella med Fröding var hans sätt att skriva så att gemene man kunde förstå och känna igen sig, detta gjorde att litteraturen blev öppen för alla och inte bara överklassen. Hans dikter och texter kännetecknades av att de alltid innehöll samma humor och medkänsla. Frödings dikter skildrar ofta den Värmländska landsbygden, och något som var ovanligt med Fröding var att han även skrev på sin värmländska dialekt. Han använder talspråk när han skriver som gör det lätt att hänga med och ger rytm till dikterna. Det hör man i detta utdrag ur dikten ”Det var dans bort i vägen”:
Det var dans bort i vägen på lördagsnatten,
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!
Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullars krön.
Samhället
Den modernistiska epoken sträcker sig från början av 1900-talet och fram till ungefär 1940 och andra världskrigets början. Det var under denna tidsperiod som bondesamhället började övergå till industrisamhället här i Sverige. Människor började flytta in till städerna, och städerna spelade en allt större roll. Det var här kulturen började växa fram.
Modernismen är egentligen inte en stil utan ett samlingsnamn av flera olika stilar. Det är svårt att sätta en stämpel och dra alla efter samma linje/kant. Det som dock binder ihop modernismen är att man gick ifrån att beskriva allt som det var. Nu skulle man istället skriva ur olika perspektiv. Ett sätt att beskriva modernismen är genom konsten.
Konsten
Konsten under modernismen var en beteckning för den djärva förnyelsen i början av 1900‑talet. Det var under denna tidsperiod som kameran uppfanns. När det nu fanns kamerabilder försvann meningen med att måla av verkligheten som den var. Det gjorde ju kameran bättre. Istället blev fokus på att beskriva allt som man själv upplevde det. Viljan var att överskrida alla gränser och bryta mot den klassiska kulturtraditionen.
Ett modernistiskt verk har inga så kallade lagar, utan det krävs att åskådarna tolkar verket på sitt eget sätt. Detta var också en nyhet, att olika personer kunde uppfatta konsten på olika sätt. Många förstod inte alls det modernistiska nytänkandet och nyskapandet utan tyckte att det bara var en konstig och obegriplig sörja som det inte fanns något som helst vettigt i.
Inom den modernistiska konsten uppkom flera olika stilar, så kallade ismer. Vi kommer att ta upp några av de mest kända så som expressionismen och surrealismen. Vi kommer även att ta upp lite om den något speciella dadaismen.
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!
Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullars krön.
Samhället
Den modernistiska epoken sträcker sig från början av 1900-talet och fram till ungefär 1940 och andra världskrigets början. Det var under denna tidsperiod som bondesamhället började övergå till industrisamhället här i Sverige. Människor började flytta in till städerna, och städerna spelade en allt större roll. Det var här kulturen började växa fram.
Modernismen är egentligen inte en stil utan ett samlingsnamn av flera olika stilar. Det är svårt att sätta en stämpel och dra alla efter samma linje/kant. Det som dock binder ihop modernismen är att man gick ifrån att beskriva allt som det var. Nu skulle man istället skriva ur olika perspektiv. Ett sätt att beskriva modernismen är genom konsten.
Konsten
Konsten under modernismen var en beteckning för den djärva förnyelsen i början av 1900‑talet. Det var under denna tidsperiod som kameran uppfanns. När det nu fanns kamerabilder försvann meningen med att måla av verkligheten som den var. Det gjorde ju kameran bättre. Istället blev fokus på att beskriva allt som man själv upplevde det. Viljan var att överskrida alla gränser och bryta mot den klassiska kulturtraditionen.
Ett modernistiskt verk har inga så kallade lagar, utan det krävs att åskådarna tolkar verket på sitt eget sätt. Detta var också en nyhet, att olika personer kunde uppfatta konsten på olika sätt. Många förstod inte alls det modernistiska nytänkandet och nyskapandet utan tyckte att det bara var en konstig och obegriplig sörja som det inte fanns något som helst vettigt i.
Inom den modernistiska konsten uppkom flera olika stilar, så kallade ismer. Vi kommer att ta upp några av de mest kända så som expressionismen och surrealismen. Vi kommer även att ta upp lite om den något speciella dadaismen.
Expressionismen 
Expressionismen härstammar från Tyskland. Den spreds snart och fick en långt bredare utsträckning. Det väsentliga inom expressionismen var att få konsten att visa människans ”inre sanning”. Man skulle inte styras av regler så som gällande perspektiv, logik och färger. Man kan likna det vid ett småbarns ritande. De vet inte hur allt ska vara så de ritar utifrån sig själva och hur de ser världen. Detta vad var konstnärerna inom modernismen ville uppnå, enda skillnaden var att de använde sig av sina kunskaper av perspektiv och färger för att skapa fantastiska målningar. Ett exempel är ”Skriet” av Edward Munch. Den känner nog de flesta till.
Surrealismen
I samma drag skapades surrealismen. Ordet surrealism är franskt och betyder ”det som ligger bortom den vanliga verkligheten”. Man ville komma bort från det logiska tänkandet och fokus låg på fantasin och att öppna åskådarens sinne. Därför var målet att frambringa drömvärlden till ytan. Målningarna innehöll oftast färgstarka färger och dolda detaljer som sammanfogade bilden till en helhet. Konstnärerna strävade efter att resultatet skulle bli obegripligt vildsint samtidigt som det var drömmande fantastiskt.
Expressionismen härstammar från Tyskland. Den spreds snart och fick en långt bredare utsträckning. Det väsentliga inom expressionismen var att få konsten att visa människans ”inre sanning”. Man skulle inte styras av regler så som gällande perspektiv, logik och färger. Man kan likna det vid ett småbarns ritande. De vet inte hur allt ska vara så de ritar utifrån sig själva och hur de ser världen. Detta vad var konstnärerna inom modernismen ville uppnå, enda skillnaden var att de använde sig av sina kunskaper av perspektiv och färger för att skapa fantastiska målningar. Ett exempel är ”Skriet” av Edward Munch. Den känner nog de flesta till.
Surrealismen
I samma drag skapades surrealismen. Ordet surrealism är franskt och betyder ”det som ligger bortom den vanliga verkligheten”. Man ville komma bort från det logiska tänkandet och fokus låg på fantasin och att öppna åskådarens sinne. Därför var målet att frambringa drömvärlden till ytan. Målningarna innehöll oftast färgstarka färger och dolda detaljer som sammanfogade bilden till en helhet. Konstnärerna strävade efter att resultatet skulle bli obegripligt vildsint samtidigt som det var drömmande fantastiskt.
Dadaismen 
De som skapade dadaismen var en grupp konstnärer i Zürich. De tyckte att världen var sinnessjuk och ville skapa en konst som passade in i den världsbilden. De ville skapa konst som provocerade och löjliggjorde den dåvarande konsten. Marcel Duchamp var mycket duktig på detta. Han reproducerade Mona Lisa, världens ryktbaraste målning, med skägg och mustasch. I bildens nederkant infogade han bokstäverna, L, H, O, O, Q. Alla blev förvånade vad var detta? Skulle det förklara Mona Lisas berömda leende? Dadaisterna avslöjade stolt vad kryptogrammet betydde ”Elle a charud au cul” – hon är het mellan benen. Så låter det nämligen om man läser upp bokstäverna på franska. Skandal! Tavlan togs ned och konstnären åkte ut på gatan.
Dadaisterna försökte även inom litteraturen genom att skriva dikter med meningslösa ljudsammansättningar så som:
gadji beri bimba
glanderidi laula lonni cadori
gadjama gramma berida bimbala
glandri galassassa lautitalomini
Man kan förstå att de inte kom så långt med detta. Eftersom dadaismen byggde på att provocera det dåtida kom man inte så mycket längre. Dock är det en liten rolig paragraf i historien.
Dikter
Dikterna är en stor del av modernismen. Eftersom det i de flesta fall är lättare att uttrycka vad man menar i en dikt än i en längre text, kom dikterna att ha stor betydelse. De modernistiska dikterna i helhet kan sammanfattas som: nytänkande, obegripliga och bara en samling av slumpvis instoppade ord. Det stämmer för en del av dikterna, men de flesta av poeterna valde sina ord noga och väl. De ville verkligen uttrycka sina innersta känslor och tankar. Alla dikterna är inte heller obegripliga, men det krävs mer av läsaren för att förstå budskapet till fullo. Allt detta nytänkande och viljan att spränga alla gränser kommer från den nya tiden och allt nytt som uppkom. Det var också under denna tid som första världskriget utspelade sig. Denna sorg och bedrövelse uttrycktes av många människor genom diktande. En av dessa var Georg Trakl.
Georg Trakl
Georg Trakl var österrikare, poet och studerade samtidigt till apotekare. Vid första världskrigets utbrott kallades han in i sjukvårdstrupperna, kriget skulle komma att förstöra honom totalt. Österrikarna led svåra förluster. Man fraktade ett hundratal skadade och sårade till en lada. Trakl skickades in för att hålla ordning där inne. Ladan låstes och Trakl var ensam därinne i två dygn utan medicinsk hjälp bland döende kamrater. Kan en vanig saklig beskrivning återge och få oss att förstå vad som hände där inne? Det är svårt. Efter denna pärs fördes Trakl till sinnessjukhus där han senare tog livet av sig. Inte helt svårt att förstå. I sjuksängen skrev Trakl sin sista dikt ”Grodek”, som är en skildring av slaget vid Grodek. Han dog endast 27 år gammal.
Om aftonen dåna de höstliga skogarna
av dödliga vapen, de gyllene slätterna,
de blåa sjöarna, varöver solen
dystrare rullar; natten famnar
döende krigare, famnar den vilda
klagan som stiger från krossade läppar.
Men stilla samlas över betesmarken
röda moln, där den vredgade guden bor,
och utgjuter blod och månlik kyla.
Alla gator mynna ut i svart förruttnelse.
Under nattens och stjärnornas gyllene grenverk
fladdrar systerns skugga genom den tigande lunden
att hälsa hjältarnas andar och blodiga huvuden;
och sakta tona i vassen höstens mörka flöjter.
O, stoltare sorg, ni altaren av brons!
Andens heta flamma föder idag en väldig smärta:
ofödda släkten.
Det är rätt lätt att förstå diktens rader om de dödas klagan, slagfältet och landskaps- beskrivningarna. Men ”systerns skugga” vad betyder det? Det och mycket mer måste läsaren själv fylla i med sina egna livserfarenheter även om grundtanken i dikten är tydlig. Det är just detta personliga förhållande mellan läsaren och det lästa som är det som kännetecknar en modernistisk dikt.
De som skapade dadaismen var en grupp konstnärer i Zürich. De tyckte att världen var sinnessjuk och ville skapa en konst som passade in i den världsbilden. De ville skapa konst som provocerade och löjliggjorde den dåvarande konsten. Marcel Duchamp var mycket duktig på detta. Han reproducerade Mona Lisa, världens ryktbaraste målning, med skägg och mustasch. I bildens nederkant infogade han bokstäverna, L, H, O, O, Q. Alla blev förvånade vad var detta? Skulle det förklara Mona Lisas berömda leende? Dadaisterna avslöjade stolt vad kryptogrammet betydde ”Elle a charud au cul” – hon är het mellan benen. Så låter det nämligen om man läser upp bokstäverna på franska. Skandal! Tavlan togs ned och konstnären åkte ut på gatan.
Dadaisterna försökte även inom litteraturen genom att skriva dikter med meningslösa ljudsammansättningar så som:
gadji beri bimba
glanderidi laula lonni cadori
gadjama gramma berida bimbala
glandri galassassa lautitalomini
Man kan förstå att de inte kom så långt med detta. Eftersom dadaismen byggde på att provocera det dåtida kom man inte så mycket längre. Dock är det en liten rolig paragraf i historien.
Dikter
Dikterna är en stor del av modernismen. Eftersom det i de flesta fall är lättare att uttrycka vad man menar i en dikt än i en längre text, kom dikterna att ha stor betydelse. De modernistiska dikterna i helhet kan sammanfattas som: nytänkande, obegripliga och bara en samling av slumpvis instoppade ord. Det stämmer för en del av dikterna, men de flesta av poeterna valde sina ord noga och väl. De ville verkligen uttrycka sina innersta känslor och tankar. Alla dikterna är inte heller obegripliga, men det krävs mer av läsaren för att förstå budskapet till fullo. Allt detta nytänkande och viljan att spränga alla gränser kommer från den nya tiden och allt nytt som uppkom. Det var också under denna tid som första världskriget utspelade sig. Denna sorg och bedrövelse uttrycktes av många människor genom diktande. En av dessa var Georg Trakl.
Georg Trakl
Georg Trakl var österrikare, poet och studerade samtidigt till apotekare. Vid första världskrigets utbrott kallades han in i sjukvårdstrupperna, kriget skulle komma att förstöra honom totalt. Österrikarna led svåra förluster. Man fraktade ett hundratal skadade och sårade till en lada. Trakl skickades in för att hålla ordning där inne. Ladan låstes och Trakl var ensam därinne i två dygn utan medicinsk hjälp bland döende kamrater. Kan en vanig saklig beskrivning återge och få oss att förstå vad som hände där inne? Det är svårt. Efter denna pärs fördes Trakl till sinnessjukhus där han senare tog livet av sig. Inte helt svårt att förstå. I sjuksängen skrev Trakl sin sista dikt ”Grodek”, som är en skildring av slaget vid Grodek. Han dog endast 27 år gammal.
Om aftonen dåna de höstliga skogarna
av dödliga vapen, de gyllene slätterna,
de blåa sjöarna, varöver solen
dystrare rullar; natten famnar
döende krigare, famnar den vilda
klagan som stiger från krossade läppar.
Men stilla samlas över betesmarken
röda moln, där den vredgade guden bor,
och utgjuter blod och månlik kyla.
Alla gator mynna ut i svart förruttnelse.
Under nattens och stjärnornas gyllene grenverk
fladdrar systerns skugga genom den tigande lunden
att hälsa hjältarnas andar och blodiga huvuden;
och sakta tona i vassen höstens mörka flöjter.
O, stoltare sorg, ni altaren av brons!
Andens heta flamma föder idag en väldig smärta:
ofödda släkten.
Det är rätt lätt att förstå diktens rader om de dödas klagan, slagfältet och landskaps- beskrivningarna. Men ”systerns skugga” vad betyder det? Det och mycket mer måste läsaren själv fylla i med sina egna livserfarenheter även om grundtanken i dikten är tydlig. Det är just detta personliga förhållande mellan läsaren och det lästa som är det som kännetecknar en modernistisk dikt.
Karin Boye
Karin Boye föddes år 1900 och var verksam från 20-talet till dess att hon tog sitt liv bara 41 år gammal. Hon kom från ett välbärgat hem, och började skriva dikter och pjäser redan som ung flicka. Endast 22 år gammal gav hon ut sin första diktsamling ”Moln” som förmedlade en ung människas grubbel över gud, livets brister och sin egen framtid. På den här tiden skrev hon ofta dikterna på rim och hade en positiv inriktning.
Boye var socialist och vänstertänkande. På trettiotalet så vistades Boye i Berlin. Det var även i Berlin som hon bestämde sig för att leva ut sin homosexualitet. Med åren blir hennes dikter allt djupare, dystrare och innehåller fler känslor. Under de sista åren av hennes liv så skriver hon allt mer obegripligt och bortom all logik.
En av hennes mest kända dikter som hon skrev på 30-talet är ”Ja visst gör det ont”. Här läser vi ett utdrag ur denna:
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja, visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger
Litteraturen
Konsten hade stort inflytande på litteraturen. Eftersom det i många fall är lättare att uttrycka sig överdådigt inom måleri än i texter så är litteraturen inte lika extrem som konsten, men den är minst lika viktig som konsten och följer samma mönster. Författarna inom denna epok ifrågasatte gärna gamla traditioner, de såg världen med nya ögon och villa ha en mer rationell och kritisk hållning till världen. De efterfrågade mer öppenhet och en förändring både på det andliga planet och på det materiella. En röd tråd i många böcker var tillexempel varför människan reagerar och agerar på det sätt hon gör. Precis som inom konsten under denna tidsepok så fanns det bland författarna vitt skilda idéer, tankar och åsikter.
Pär Lagerkvist
Pär Lagerkvist föddes år 1891. Han kom i kontakt med det modernistiska tänkandet under en studieresa i Paris. Efter denna resa var Lagerkvist fast besluten att revolutionera den svenska litteraturen. Han ville kombinera modernismens laglösa fantasi med verklighetens tillvaro i livets svåraste och djupaste frågor. Lagerkvist ville förtydliga verkligheten på ett sådant sätt att även dess innersta betydelse och känsla framhävdes. Han förenade det klara och korrekta språket med poetisk djärvhet.
Lagerkvist fick inspiration från Isländska sagor och folkvisor. Stilen i dessa var klar och formen var i huvudsak sträng och melodin noggrann. Denna mall formade Lagerkvist och han kom att följa den när han skrev allt från dikter, teaterstycken, noveller, romaner och självbiografiska berättelser.
Ernest Hemingway
Ernest Hemingway var en amerikansk författare som föddes 1899 i USA. Ernest som alltid varit intresserad av att skriva gav ut sin första roman år 1926. Boken som hette ”Och solen har sin gång” blev väl mottagen liksom hans senare böcker. Han hämtade mycket inspiration från sitt eget händelserika liv och ofta skrev han om platser han tidigare besökt och personer han kände. Han hade ett väldigt utmärkande skrivspråk som än idag försöks efterlikna. Den så kallade Isbergstekninken innebär att man inte skriver ”allt”, man utelämnar vissa delar av texten vilket öppnar upp för egna tolkningar och mer aktiv läsning, vilket är typiskt modernistiskt. År 1953 mottog han nobelpriset i litteratur.
Här hade han nära döden upplevelser som han sedan skildrar i bl.a.”Farväl till vapnen”. Här är ett utdrag:
”Det flammade till liksom när luckan till en masugnsfyr öppnas, och ett dån som började vitt och blev rött fortsatte vidare och vidare i en orkanliknande vind. Jag försökte andas, men andedräkten ville inte komma, och jag kände hur jag sprang ut ur min kropp och ut och ut och ut, och hela tiden befann jag mig kroppsligen mitt i orkanen. Hela mitt jag slets bort från mig själv, jag flög, jag flög bort med vinden, och jag visste att jag var död och att det hade varit ett stort, stort misstag att tro att man bara dog. Sedan svävade jag stilla i luften.”
NUTIDEN
Vi skulle vilja beskriva nutidens epok som en salig blandning av tidigare epoker från litteraturhistorien. Bland annat ser man tydliga tecken av realismen och en mer verklighetsbaserad litteratur. Enligt oss så kan vi säga att "nutiden" börjar runt 1950 efter världskrigen, då historier skapades, en del sanna och en del tagna ur tomma intet. Under denna tid syntes stora skillnader i både ekonomi och välfärd i framför allt Europa, även hur länderna försökte bygga upp en struktur för att komma igen efter allt de förlorat under krigen. Mycket i litteraturen handlar också om folkets syn på framtiden, om det ens fanns någon.
1950
Under 1950 talet blev det viktigt att skriva ned händelser från krigen, skrivstilen ändrades då man mellan modernism och nutid genomlevde ett krig som fick många känslor att svaja. Människornas syn på livet förändrades dramatiskt under deras tid vid kriget, detta gjorde även att skrivstilen gjorde desamma.
1960
Under 60-talet byggdes frågorna upp om jämställdhet där arbetslitteraturen växte fram, något som skedde i Sverige då var att kvinnorna skulle få samma rätt som männen. även fantasy växte fram under 60-talet, en berömd författare är J.R.R Tolkien som skrev Sagan om härskarringen och även böckerna om hobbitsen Bilbo.
J.R.R Tolkien var en av de första att skriva böcker som inte var verklighetsbaserad som att träden springer runt och att alverna pratar. Han föddes i Sydafrika men hans föräldrar var från Engeland och bodde bara för tillfället i Afrika, ett kort tag efter att J.R.R, hans mamma och lillebror flyttat tillbaks till England fick de veta att J.R.Rs pappa hade gått bort och när J.R.R även kallad Roland var 12 år dog hans mamma och Roland med lillebror blev placerade på Fosterhem. Roland lärde sig läsa vid fyra års ålder och han var duktig på språk han kunde tyska, franska, grekiska och latin. Han föddes 1892 och dog 1973, och under sitt författarskap skrev han böcker med Fantasy inriktning. Med sin stora språk kunskap och tidigt bortgångna föräldrar hittade han nog sin fantasi och barnasinne i att behöva rymma verkligheten, han kunde språk och han var utmärkt på att texta så med sin fantasi och upplevelser i Afrika och sitt liv i England kunde han skapa en av nutidens största trilogier, början på ett nytt sett att se litteraturen. Roland förändrade människors syn med Fantasy som inspirerats av Rolands undermedvetna, alltså verkligheten.
80-90 talet
När 80-90 talet började man skriva verklighetsbaserade noveller där man blandade fiction med verkligheten. Många författare beskrev bland annat sin barndom eller något som skett under deras uppväxt. Ett typiskt exempel på en uppväxt berättelse är ”Pojken som kallades DET” av Dave Pelzer. Jag skulle även vilja säga att man började skriva böcker som på något sätt ifrågasätter samhället. Böcker om Världskrigen kom ut därde beskrev sanningen från deras ögon och ifrågasatte det som regeringarna velat dölja. En man som har varit med om det hemska som skedde i europa runt 194o var Mietek Grocher som berättar om hur han flydde från koncentrationslägret.
2000- ...
Att sätta ett typiskt tema för 2000 talet är svårt men däremot ser man tydligt hur skrivandet börjar gå in mer på undre världen, vad som sker i samhället bakom den ljusa sidan som oftast visas. Bakom demokrati och välfärd finns de kriminellas kretsar, vad försiggår utan att märkas. Vi vill nu på 2000-talet vara aktiva medan vi läser, vi vill kunna veta svaret, vi vill ha mord, kärlek och förståelse. I den här epoken har man börjat skriva romaner som bygger på sanning istället för fiktion.
Ett bra exempel på detta är boken ”Snabba Cash” av Jens Lapidus som beskrev kampen mellan Juggarna, maffian och andra kriminella grupper i Stockholm. Det växer även fram andra mörka sanningar genom skrivandet band annat om invandrarnas kam för att få komma in och tillhöra samhället och att känna gemenskapen. Till exempel har Jonas Hassen Khemiri skrivit ”Ett öga rött” där han berättar på Blattesvenska genom hela boken. Ett annat exempel är ”Kalla det vad fan du vill” där en iransk familj kommer till Sverige, de bosätter sig och man får följa deras kamp för att komma in i samhället. Det är en annan kultur, nytt språk och ett annat sätt att kommunicera. Barnen i familjen som försöker att undvika sina föräldrars frågor om hur man ska uttrycka sig och hur modern tänker för mycket på hur saker skall gå till. Även hur det svenska folket som kommer i deras väg försöker förstå hur de tänker och resonerar.
1950
Under 1950 talet blev det viktigt att skriva ned händelser från krigen, skrivstilen ändrades då man mellan modernism och nutid genomlevde ett krig som fick många känslor att svaja. Människornas syn på livet förändrades dramatiskt under deras tid vid kriget, detta gjorde även att skrivstilen gjorde desamma.
1960
Under 60-talet byggdes frågorna upp om jämställdhet där arbetslitteraturen växte fram, något som skedde i Sverige då var att kvinnorna skulle få samma rätt som männen. även fantasy växte fram under 60-talet, en berömd författare är J.R.R Tolkien som skrev Sagan om härskarringen och även böckerna om hobbitsen Bilbo.
J.R.R Tolkien var en av de första att skriva böcker som inte var verklighetsbaserad som att träden springer runt och att alverna pratar. Han föddes i Sydafrika men hans föräldrar var från Engeland och bodde bara för tillfället i Afrika, ett kort tag efter att J.R.R, hans mamma och lillebror flyttat tillbaks till England fick de veta att J.R.Rs pappa hade gått bort och när J.R.R även kallad Roland var 12 år dog hans mamma och Roland med lillebror blev placerade på Fosterhem. Roland lärde sig läsa vid fyra års ålder och han var duktig på språk han kunde tyska, franska, grekiska och latin. Han föddes 1892 och dog 1973, och under sitt författarskap skrev han böcker med Fantasy inriktning. Med sin stora språk kunskap och tidigt bortgångna föräldrar hittade han nog sin fantasi och barnasinne i att behöva rymma verkligheten, han kunde språk och han var utmärkt på att texta så med sin fantasi och upplevelser i Afrika och sitt liv i England kunde han skapa en av nutidens största trilogier, början på ett nytt sett att se litteraturen. Roland förändrade människors syn med Fantasy som inspirerats av Rolands undermedvetna, alltså verkligheten.
80-90 talet
När 80-90 talet började man skriva verklighetsbaserade noveller där man blandade fiction med verkligheten. Många författare beskrev bland annat sin barndom eller något som skett under deras uppväxt. Ett typiskt exempel på en uppväxt berättelse är ”Pojken som kallades DET” av Dave Pelzer. Jag skulle även vilja säga att man började skriva böcker som på något sätt ifrågasätter samhället. Böcker om Världskrigen kom ut därde beskrev sanningen från deras ögon och ifrågasatte det som regeringarna velat dölja. En man som har varit med om det hemska som skedde i europa runt 194o var Mietek Grocher som berättar om hur han flydde från koncentrationslägret.2000- ...
Att sätta ett typiskt tema för 2000 talet är svårt men däremot ser man tydligt hur skrivandet börjar gå in mer på undre världen, vad som sker i samhället bakom den ljusa sidan som oftast visas. Bakom demokrati och välfärd finns de kriminellas kretsar, vad försiggår utan att märkas. Vi vill nu på 2000-talet vara aktiva medan vi läser, vi vill kunna veta svaret, vi vill ha mord, kärlek och förståelse. I den här epoken har man börjat skriva romaner som bygger på sanning istället för fiktion.
Ett bra exempel på detta är boken ”Snabba Cash” av Jens Lapidus som beskrev kampen mellan Juggarna, maffian och andra kriminella grupper i Stockholm. Det växer även fram andra mörka sanningar genom skrivandet band annat om invandrarnas kam för att få komma in och tillhöra samhället och att känna gemenskapen. Till exempel har Jonas Hassen Khemiri skrivit ”Ett öga rött” där han berättar på Blattesvenska genom hela boken. Ett annat exempel är ”Kalla det vad fan du vill” där en iransk familj kommer till Sverige, de bosätter sig och man får följa deras kamp för att komma in i samhället. Det är en annan kultur, nytt språk och ett annat sätt att kommunicera. Barnen i familjen som försöker att undvika sina föräldrars frågor om hur man ska uttrycka sig och hur modern tänker för mycket på hur saker skall gå till. Även hur det svenska folket som kommer i deras väg försöker förstå hur de tänker och resonerar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)