ROMANTIKEN

Litteraturen

Romantiken handlade mycket om känslor och att man skulle lita på sina känslor. Känslorna gick före förnuftet. Romantiken växte fram som en motsvarighet till upplysningen. Upplysningen stod för kunskap och vetenskap medan romantiken var klara motsatsen. Känslor, tankar och drömmar var viktiga. Man tyckte om att drömma sig bort. Under romantiken såg man också mycket tillbaka till äldre dagar och dyrkade medeltiden med dess riddare och ädla handlingar. Naturen var också ett mycket viktigt inslag under epoken, naturen beskrevs storslagen, höga spetsiga berg, rasande hav och solnedgångar över skogar var vanliga inslag i romantiska naturbeskrivningar. Man tyckte om att skriva om plaster, hur fantastiska de var. Detta kan ses överdrivet på många sätt, vilket var. Man beskrev saker mer överdrivet än vad det var. Genrer som dominerade var romantiska berättelser och skräckhistorier. Man tyckte om att skriva om det om det man inte kände till och skapa sig en bild om hur det skulle ha varit ifall det fanns. Frankenstein är bevis på det, ett omänskligt monster som beskrivs som groteskt. Det man beskrev blev ofta väldigt dramatiskt, så dramatiskhistorier var också dominerade genrer. Författarna beskrev platser, människor etc väldigt tydligt. Allt för att läsarna skulle få sig en bild om hur allt såg ut. De ville göra berättelserna så levande som möjligt så läsarna skulle få känslor medan man läste. En annan sak som också utmärkte romantiken är att de kvinnliga författarna ökade. Dominerade idéer
Huvudidéerna som var under romantiken var känsla och själ. Individen fick mer utrymme och man skulle använda sin fantasi för att fatta beslut. Känslan var i centrum istället för att forska så ägnade man sig åt ämnen som var relevanta för att uttrycka känslor: Konst, litteratur, musik och filosofi. Men gick emot den förnuftiga och mekaniska världsbild som var under upplysningen. Under Romantiken var idealet att man skulle komma tillbaka till det enkla och vackra. Folket längtade tillbaka till Antiken då livet ansågs lättare. Att se bortom materiella ting och se sig själv i naturen var optimalt. Naturen var en spegel av folksjälen och endast genom den kunde man uppnå det gudomliga. Vilket var det alla strävade efter. Kanske var det därför konstnärer och filosofer ansågs som genin. De tänkte bortom dem väsentliga vardagsbekymmer och förstod djupet i det enkla. Teorier som att vår värld bara var en blek avbild av den gudomliga växte fram. Allt var inte vackert under romantiken. Skräckgenren var stor. Tankar om att människan har en ”nattsida” som de förvandlas till under natten och som rymmer hemska hemligheter fanns. Att denna sida skulle göra något som fick fruktansvärda konsekvenser när människan vaknade var stor. Författare under romantiken
Edgar Allan Poe (1809-1849) är känd för att vara skräckens och mystikens författare. Han ägnade sig mest åt att skriva noveller och poesi, men han skrev även längre verk. Några av hans verk är ”Perversitetens djävul”, ”Röda dödens mask” och ”Eureka”. Poe föddes och levde i USA under den senare romantiken. Han anses ha bidragit till sciencefictiongenren. Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) var en schweizisk-fransk författare som levde under den tidiga romantiken. Han fick stor betydelse inom pedagogik, politik och litteratur. Han har skrivit böcker som ”Émile”, ”Om samhällsföredraget”, ”Bekännelser” och ”Den ensamme vandrarens drömmerier. Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) var en tysk diktare, författare, poet och filosof som levde under mitten av romantiken. Han hade stor betydelse under tidsepoken och skrev verk som ”Den unge Werthers lidande”, ”Egmont”, ”Faust” och ”Diktning och verklighet”. ”Den unge Werthers lidande” handlar om en man som heter Werther som blir förälskad i Lotte. Men hans förälskelse har redan en make som heter Albert. När Werther inser att han inte kan få Lotte ifrån Albert så blir han djupt deprimerad och klär upp sig i sin typiska klädsel gula byxor, gul väst och blå rock och tar livet av sig. När denna bok gavs ut led det till en rad av massjälvmord av just den typen som beskrivs i boken. Samhället under romantiken
Under slutet av 1700-talet gjorde sig Romantiken till en gällande epok och fortsatte fram till mitten av 1800-talet då Realismen tog över. Världsläget under på den här tiden var ganska spänt och det var flertalet reformer, reaktioner och revolutioner. Missnöjet med tillvaron växte i takt med att befolkningens och industriernas ökning och detta ledde till att en ny världsbild växte fram. Frankrike, England och Tyskland var de länder som Romantiken fick störst fäste i. I och med att riktiga nationer började bildas istället för småstater växte en vilja om att känna samhörighet bland de i ens egen nation fram. Nationalismen var född. Den ekonomiska situationen var relativt svår, krigen och revolutionerna slet hårt på länderna både ekonomiskt och politiskt. I och med industriella revolutionen växte medelklassen fram, bland dem advokater, läkare och journalister. I Sverige låg romantikens kulturella centrum i Uppsala, universitetsstaden. Det var unga studenter, exempelvis Auroraförbundet som drev på romantikens idéer och värderingar. Uppsala var för sin tid en relativt stor stad, där bodde ca 5000 invånare. Romantiken hade även fäste i Lund, Sveriges andra universitetsstad med ca 3000 invånare. Stora delar av befolkningen bodde på landsbygden, om vilka romantikerna visste lite. Därför blev romantiska författare inskränkta i sin egen lilla tillvaro.