Ser ni vad det föreställer? En ryttare på en galoppe
rande häst. Tavlan heter ”Elasticitet” och är målad av Umberto Boccioni. Han försökte fånga rörelsen och snabbheten i bilden. Men det är svårt att till en början överhuvudtaget se att det är en häst, han avbildade inte hästen som den såg ut i verkligheten utan som han tyckte att den såg ut. Och det är i stora drag vad modernismen handlar om att visa saker ur olika perspektiv. Nittitalisterna
Nittitalisterna är författare som skrev i början på 1890-talet. Även om de inte är modernister så är de nyskapande. De flesta känner till stora svenska namn så som, Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding.
Gustaf Fröding
Gustaf Fröding var en av Sveriges mest folkkära poeter. Han var verksam från slutet av 1800‑talet till början av 1900‑talet. Det speciella med Fröding var hans sätt att skriva så att gemene man kunde förstå och känna igen sig, detta gjorde att litteraturen blev öppen för alla och inte bara överklassen. Hans dikter och texter kännetecknades av att de alltid innehöll samma humor och medkänsla. Frödings dikter skildrar ofta den Värmländska landsbygden, och något som var ovanligt med Fröding var att han även skrev på sin värmländska dialekt. Han använder talspråk när han skriver som gör det lätt att hänga med och ger rytm till dikterna. Det hör man i detta utdrag ur dikten ”Det var dans bort i vägen”:
Nittitalisterna är författare som skrev i början på 1890-talet. Även om de inte är modernister så är de nyskapande. De flesta känner till stora svenska namn så som, Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding.
Gustaf Fröding
Gustaf Fröding var en av Sveriges mest folkkära poeter. Han var verksam från slutet av 1800‑talet till början av 1900‑talet. Det speciella med Fröding var hans sätt att skriva så att gemene man kunde förstå och känna igen sig, detta gjorde att litteraturen blev öppen för alla och inte bara överklassen. Hans dikter och texter kännetecknades av att de alltid innehöll samma humor och medkänsla. Frödings dikter skildrar ofta den Värmländska landsbygden, och något som var ovanligt med Fröding var att han även skrev på sin värmländska dialekt. Han använder talspråk när han skriver som gör det lätt att hänga med och ger rytm till dikterna. Det hör man i detta utdrag ur dikten ”Det var dans bort i vägen”:
Det var dans bort i vägen på lördagsnatten,
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!
Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullars krön.
Samhället
Den modernistiska epoken sträcker sig från början av 1900-talet och fram till ungefär 1940 och andra världskrigets början. Det var under denna tidsperiod som bondesamhället började övergå till industrisamhället här i Sverige. Människor började flytta in till städerna, och städerna spelade en allt större roll. Det var här kulturen började växa fram.
Modernismen är egentligen inte en stil utan ett samlingsnamn av flera olika stilar. Det är svårt att sätta en stämpel och dra alla efter samma linje/kant. Det som dock binder ihop modernismen är att man gick ifrån att beskriva allt som det var. Nu skulle man istället skriva ur olika perspektiv. Ett sätt att beskriva modernismen är genom konsten.
Konsten
Konsten under modernismen var en beteckning för den djärva förnyelsen i början av 1900‑talet. Det var under denna tidsperiod som kameran uppfanns. När det nu fanns kamerabilder försvann meningen med att måla av verkligheten som den var. Det gjorde ju kameran bättre. Istället blev fokus på att beskriva allt som man själv upplevde det. Viljan var att överskrida alla gränser och bryta mot den klassiska kulturtraditionen.
Ett modernistiskt verk har inga så kallade lagar, utan det krävs att åskådarna tolkar verket på sitt eget sätt. Detta var också en nyhet, att olika personer kunde uppfatta konsten på olika sätt. Många förstod inte alls det modernistiska nytänkandet och nyskapandet utan tyckte att det bara var en konstig och obegriplig sörja som det inte fanns något som helst vettigt i.
Inom den modernistiska konsten uppkom flera olika stilar, så kallade ismer. Vi kommer att ta upp några av de mest kända så som expressionismen och surrealismen. Vi kommer även att ta upp lite om den något speciella dadaismen.
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!
Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullars krön.
Samhället
Den modernistiska epoken sträcker sig från början av 1900-talet och fram till ungefär 1940 och andra världskrigets början. Det var under denna tidsperiod som bondesamhället började övergå till industrisamhället här i Sverige. Människor började flytta in till städerna, och städerna spelade en allt större roll. Det var här kulturen började växa fram.
Modernismen är egentligen inte en stil utan ett samlingsnamn av flera olika stilar. Det är svårt att sätta en stämpel och dra alla efter samma linje/kant. Det som dock binder ihop modernismen är att man gick ifrån att beskriva allt som det var. Nu skulle man istället skriva ur olika perspektiv. Ett sätt att beskriva modernismen är genom konsten.
Konsten
Konsten under modernismen var en beteckning för den djärva förnyelsen i början av 1900‑talet. Det var under denna tidsperiod som kameran uppfanns. När det nu fanns kamerabilder försvann meningen med att måla av verkligheten som den var. Det gjorde ju kameran bättre. Istället blev fokus på att beskriva allt som man själv upplevde det. Viljan var att överskrida alla gränser och bryta mot den klassiska kulturtraditionen.
Ett modernistiskt verk har inga så kallade lagar, utan det krävs att åskådarna tolkar verket på sitt eget sätt. Detta var också en nyhet, att olika personer kunde uppfatta konsten på olika sätt. Många förstod inte alls det modernistiska nytänkandet och nyskapandet utan tyckte att det bara var en konstig och obegriplig sörja som det inte fanns något som helst vettigt i.
Inom den modernistiska konsten uppkom flera olika stilar, så kallade ismer. Vi kommer att ta upp några av de mest kända så som expressionismen och surrealismen. Vi kommer även att ta upp lite om den något speciella dadaismen.
Expressionismen 
Expressionismen härstammar från Tyskland. Den spreds snart och fick en långt bredare utsträckning. Det väsentliga inom expressionismen var att få konsten att visa människans ”inre sanning”. Man skulle inte styras av regler så som gällande perspektiv, logik och färger. Man kan likna det vid ett småbarns ritande. De vet inte hur allt ska vara så de ritar utifrån sig själva och hur de ser världen. Detta vad var konstnärerna inom modernismen ville uppnå, enda skillnaden var att de använde sig av sina kunskaper av perspektiv och färger för att skapa fantastiska målningar. Ett exempel är ”Skriet” av Edward Munch. Den känner nog de flesta till.
Surrealismen
I samma drag skapades surrealismen. Ordet surrealism är franskt och betyder ”det som ligger bortom den vanliga verkligheten”. Man ville komma bort från det logiska tänkandet och fokus låg på fantasin och att öppna åskådarens sinne. Därför var målet att frambringa drömvärlden till ytan. Målningarna innehöll oftast färgstarka färger och dolda detaljer som sammanfogade bilden till en helhet. Konstnärerna strävade efter att resultatet skulle bli obegripligt vildsint samtidigt som det var drömmande fantastiskt.
Expressionismen härstammar från Tyskland. Den spreds snart och fick en långt bredare utsträckning. Det väsentliga inom expressionismen var att få konsten att visa människans ”inre sanning”. Man skulle inte styras av regler så som gällande perspektiv, logik och färger. Man kan likna det vid ett småbarns ritande. De vet inte hur allt ska vara så de ritar utifrån sig själva och hur de ser världen. Detta vad var konstnärerna inom modernismen ville uppnå, enda skillnaden var att de använde sig av sina kunskaper av perspektiv och färger för att skapa fantastiska målningar. Ett exempel är ”Skriet” av Edward Munch. Den känner nog de flesta till.
Surrealismen
I samma drag skapades surrealismen. Ordet surrealism är franskt och betyder ”det som ligger bortom den vanliga verkligheten”. Man ville komma bort från det logiska tänkandet och fokus låg på fantasin och att öppna åskådarens sinne. Därför var målet att frambringa drömvärlden till ytan. Målningarna innehöll oftast färgstarka färger och dolda detaljer som sammanfogade bilden till en helhet. Konstnärerna strävade efter att resultatet skulle bli obegripligt vildsint samtidigt som det var drömmande fantastiskt.
Dadaismen 
De som skapade dadaismen var en grupp konstnärer i Zürich. De tyckte att världen var sinnessjuk och ville skapa en konst som passade in i den världsbilden. De ville skapa konst som provocerade och löjliggjorde den dåvarande konsten. Marcel Duchamp var mycket duktig på detta. Han reproducerade Mona Lisa, världens ryktbaraste målning, med skägg och mustasch. I bildens nederkant infogade han bokstäverna, L, H, O, O, Q. Alla blev förvånade vad var detta? Skulle det förklara Mona Lisas berömda leende? Dadaisterna avslöjade stolt vad kryptogrammet betydde ”Elle a charud au cul” – hon är het mellan benen. Så låter det nämligen om man läser upp bokstäverna på franska. Skandal! Tavlan togs ned och konstnären åkte ut på gatan.
Dadaisterna försökte även inom litteraturen genom att skriva dikter med meningslösa ljudsammansättningar så som:
gadji beri bimba
glanderidi laula lonni cadori
gadjama gramma berida bimbala
glandri galassassa lautitalomini
Man kan förstå att de inte kom så långt med detta. Eftersom dadaismen byggde på att provocera det dåtida kom man inte så mycket längre. Dock är det en liten rolig paragraf i historien.
Dikter
Dikterna är en stor del av modernismen. Eftersom det i de flesta fall är lättare att uttrycka vad man menar i en dikt än i en längre text, kom dikterna att ha stor betydelse. De modernistiska dikterna i helhet kan sammanfattas som: nytänkande, obegripliga och bara en samling av slumpvis instoppade ord. Det stämmer för en del av dikterna, men de flesta av poeterna valde sina ord noga och väl. De ville verkligen uttrycka sina innersta känslor och tankar. Alla dikterna är inte heller obegripliga, men det krävs mer av läsaren för att förstå budskapet till fullo. Allt detta nytänkande och viljan att spränga alla gränser kommer från den nya tiden och allt nytt som uppkom. Det var också under denna tid som första världskriget utspelade sig. Denna sorg och bedrövelse uttrycktes av många människor genom diktande. En av dessa var Georg Trakl.
Georg Trakl
Georg Trakl var österrikare, poet och studerade samtidigt till apotekare. Vid första världskrigets utbrott kallades han in i sjukvårdstrupperna, kriget skulle komma att förstöra honom totalt. Österrikarna led svåra förluster. Man fraktade ett hundratal skadade och sårade till en lada. Trakl skickades in för att hålla ordning där inne. Ladan låstes och Trakl var ensam därinne i två dygn utan medicinsk hjälp bland döende kamrater. Kan en vanig saklig beskrivning återge och få oss att förstå vad som hände där inne? Det är svårt. Efter denna pärs fördes Trakl till sinnessjukhus där han senare tog livet av sig. Inte helt svårt att förstå. I sjuksängen skrev Trakl sin sista dikt ”Grodek”, som är en skildring av slaget vid Grodek. Han dog endast 27 år gammal.
Om aftonen dåna de höstliga skogarna
av dödliga vapen, de gyllene slätterna,
de blåa sjöarna, varöver solen
dystrare rullar; natten famnar
döende krigare, famnar den vilda
klagan som stiger från krossade läppar.
Men stilla samlas över betesmarken
röda moln, där den vredgade guden bor,
och utgjuter blod och månlik kyla.
Alla gator mynna ut i svart förruttnelse.
Under nattens och stjärnornas gyllene grenverk
fladdrar systerns skugga genom den tigande lunden
att hälsa hjältarnas andar och blodiga huvuden;
och sakta tona i vassen höstens mörka flöjter.
O, stoltare sorg, ni altaren av brons!
Andens heta flamma föder idag en väldig smärta:
ofödda släkten.
Det är rätt lätt att förstå diktens rader om de dödas klagan, slagfältet och landskaps- beskrivningarna. Men ”systerns skugga” vad betyder det? Det och mycket mer måste läsaren själv fylla i med sina egna livserfarenheter även om grundtanken i dikten är tydlig. Det är just detta personliga förhållande mellan läsaren och det lästa som är det som kännetecknar en modernistisk dikt.
De som skapade dadaismen var en grupp konstnärer i Zürich. De tyckte att världen var sinnessjuk och ville skapa en konst som passade in i den världsbilden. De ville skapa konst som provocerade och löjliggjorde den dåvarande konsten. Marcel Duchamp var mycket duktig på detta. Han reproducerade Mona Lisa, världens ryktbaraste målning, med skägg och mustasch. I bildens nederkant infogade han bokstäverna, L, H, O, O, Q. Alla blev förvånade vad var detta? Skulle det förklara Mona Lisas berömda leende? Dadaisterna avslöjade stolt vad kryptogrammet betydde ”Elle a charud au cul” – hon är het mellan benen. Så låter det nämligen om man läser upp bokstäverna på franska. Skandal! Tavlan togs ned och konstnären åkte ut på gatan.
Dadaisterna försökte även inom litteraturen genom att skriva dikter med meningslösa ljudsammansättningar så som:
gadji beri bimba
glanderidi laula lonni cadori
gadjama gramma berida bimbala
glandri galassassa lautitalomini
Man kan förstå att de inte kom så långt med detta. Eftersom dadaismen byggde på att provocera det dåtida kom man inte så mycket längre. Dock är det en liten rolig paragraf i historien.
Dikter
Dikterna är en stor del av modernismen. Eftersom det i de flesta fall är lättare att uttrycka vad man menar i en dikt än i en längre text, kom dikterna att ha stor betydelse. De modernistiska dikterna i helhet kan sammanfattas som: nytänkande, obegripliga och bara en samling av slumpvis instoppade ord. Det stämmer för en del av dikterna, men de flesta av poeterna valde sina ord noga och väl. De ville verkligen uttrycka sina innersta känslor och tankar. Alla dikterna är inte heller obegripliga, men det krävs mer av läsaren för att förstå budskapet till fullo. Allt detta nytänkande och viljan att spränga alla gränser kommer från den nya tiden och allt nytt som uppkom. Det var också under denna tid som första världskriget utspelade sig. Denna sorg och bedrövelse uttrycktes av många människor genom diktande. En av dessa var Georg Trakl.
Georg Trakl
Georg Trakl var österrikare, poet och studerade samtidigt till apotekare. Vid första världskrigets utbrott kallades han in i sjukvårdstrupperna, kriget skulle komma att förstöra honom totalt. Österrikarna led svåra förluster. Man fraktade ett hundratal skadade och sårade till en lada. Trakl skickades in för att hålla ordning där inne. Ladan låstes och Trakl var ensam därinne i två dygn utan medicinsk hjälp bland döende kamrater. Kan en vanig saklig beskrivning återge och få oss att förstå vad som hände där inne? Det är svårt. Efter denna pärs fördes Trakl till sinnessjukhus där han senare tog livet av sig. Inte helt svårt att förstå. I sjuksängen skrev Trakl sin sista dikt ”Grodek”, som är en skildring av slaget vid Grodek. Han dog endast 27 år gammal.
Om aftonen dåna de höstliga skogarna
av dödliga vapen, de gyllene slätterna,
de blåa sjöarna, varöver solen
dystrare rullar; natten famnar
döende krigare, famnar den vilda
klagan som stiger från krossade läppar.
Men stilla samlas över betesmarken
röda moln, där den vredgade guden bor,
och utgjuter blod och månlik kyla.
Alla gator mynna ut i svart förruttnelse.
Under nattens och stjärnornas gyllene grenverk
fladdrar systerns skugga genom den tigande lunden
att hälsa hjältarnas andar och blodiga huvuden;
och sakta tona i vassen höstens mörka flöjter.
O, stoltare sorg, ni altaren av brons!
Andens heta flamma föder idag en väldig smärta:
ofödda släkten.
Det är rätt lätt att förstå diktens rader om de dödas klagan, slagfältet och landskaps- beskrivningarna. Men ”systerns skugga” vad betyder det? Det och mycket mer måste läsaren själv fylla i med sina egna livserfarenheter även om grundtanken i dikten är tydlig. Det är just detta personliga förhållande mellan läsaren och det lästa som är det som kännetecknar en modernistisk dikt.
Karin Boye
Karin Boye föddes år 1900 och var verksam från 20-talet till dess att hon tog sitt liv bara 41 år gammal. Hon kom från ett välbärgat hem, och började skriva dikter och pjäser redan som ung flicka. Endast 22 år gammal gav hon ut sin första diktsamling ”Moln” som förmedlade en ung människas grubbel över gud, livets brister och sin egen framtid. På den här tiden skrev hon ofta dikterna på rim och hade en positiv inriktning.
Boye var socialist och vänstertänkande. På trettiotalet så vistades Boye i Berlin. Det var även i Berlin som hon bestämde sig för att leva ut sin homosexualitet. Med åren blir hennes dikter allt djupare, dystrare och innehåller fler känslor. Under de sista åren av hennes liv så skriver hon allt mer obegripligt och bortom all logik.
En av hennes mest kända dikter som hon skrev på 30-talet är ”Ja visst gör det ont”. Här läser vi ett utdrag ur denna:
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja, visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger
Litteraturen
Konsten hade stort inflytande på litteraturen. Eftersom det i många fall är lättare att uttrycka sig överdådigt inom måleri än i texter så är litteraturen inte lika extrem som konsten, men den är minst lika viktig som konsten och följer samma mönster. Författarna inom denna epok ifrågasatte gärna gamla traditioner, de såg världen med nya ögon och villa ha en mer rationell och kritisk hållning till världen. De efterfrågade mer öppenhet och en förändring både på det andliga planet och på det materiella. En röd tråd i många böcker var tillexempel varför människan reagerar och agerar på det sätt hon gör. Precis som inom konsten under denna tidsepok så fanns det bland författarna vitt skilda idéer, tankar och åsikter.
Pär Lagerkvist
Pär Lagerkvist föddes år 1891. Han kom i kontakt med det modernistiska tänkandet under en studieresa i Paris. Efter denna resa var Lagerkvist fast besluten att revolutionera den svenska litteraturen. Han ville kombinera modernismens laglösa fantasi med verklighetens tillvaro i livets svåraste och djupaste frågor. Lagerkvist ville förtydliga verkligheten på ett sådant sätt att även dess innersta betydelse och känsla framhävdes. Han förenade det klara och korrekta språket med poetisk djärvhet.
Lagerkvist fick inspiration från Isländska sagor och folkvisor. Stilen i dessa var klar och formen var i huvudsak sträng och melodin noggrann. Denna mall formade Lagerkvist och han kom att följa den när han skrev allt från dikter, teaterstycken, noveller, romaner och självbiografiska berättelser.
Ernest Hemingway
Ernest Hemingway var en amerikansk författare som föddes 1899 i USA. Ernest som alltid varit intresserad av att skriva gav ut sin första roman år 1926. Boken som hette ”Och solen har sin gång” blev väl mottagen liksom hans senare böcker. Han hämtade mycket inspiration från sitt eget händelserika liv och ofta skrev han om platser han tidigare besökt och personer han kände. Han hade ett väldigt utmärkande skrivspråk som än idag försöks efterlikna. Den så kallade Isbergstekninken innebär att man inte skriver ”allt”, man utelämnar vissa delar av texten vilket öppnar upp för egna tolkningar och mer aktiv läsning, vilket är typiskt modernistiskt. År 1953 mottog han nobelpriset i litteratur.
Här hade han nära döden upplevelser som han sedan skildrar i bl.a.”Farväl till vapnen”. Här är ett utdrag:
”Det flammade till liksom när luckan till en masugnsfyr öppnas, och ett dån som började vitt och blev rött fortsatte vidare och vidare i en orkanliknande vind. Jag försökte andas, men andedräkten ville inte komma, och jag kände hur jag sprang ut ur min kropp och ut och ut och ut, och hela tiden befann jag mig kroppsligen mitt i orkanen. Hela mitt jag slets bort från mig själv, jag flög, jag flög bort med vinden, och jag visste att jag var död och att det hade varit ett stort, stort misstag att tro att man bara dog. Sedan svävade jag stilla i luften.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar